Stolt spetspatient!

Rapporten “Spetspatienter – en ny resurs för hälsa”

Igår var en stor dag: projektet “Spetspatienter – en ny resurs för hälsa” släppte en rapport med samma namn, se bilden. Spetspatient är ett ord som jag hittat på och i rapporten kan du läsa mer, se rapporten här

Såhär står det på rapportens baksida:

Spetspatienter – en ny resurs för hälsa
Ordet spetspatient kom till som ett försök att återta ordet patient och vända det till något positivt. Spets- patient utsågs till ett av Språkrådets nyord 2017 och i denna rapport kan du läsa mer om hur begreppet kom till. Rapporten är författad av medverkande i projektet ”Spetspatienter– en ny resurs för hälsa”, som har stöd från Vinnova. Bland projektparterna finns patienter och patientorganisationer, vårdgivare och hälso- och sjukvårdsorganisationer, forskare samt företag och tillsammans vill vi utveckla en ny typ av patientdelaktighet. Vi ser att om vi bättre kan använda kunskapen, engagemanget och viljan som finns hos spetspatienterna så kan hälso- och sjukvården bli bättre för alla patienter.

Kunnigare patienter gör alla till vinnare!

Continue reading “Stolt spetspatient!”

Walking revolutionised

My new friend Potemkin meets my furry friend Shiva

Tuesday last week, I got myself a new friend. I have namned him Potemkin and you can see him in the photo here, being examined by another good friend of mine, Shiva the cat. We had no idea what a suitable name we gave him, he really is a “god of destruction”. Just come to our place in the countryside in the summer to witness the carnage for yourself.

But I digress, this post is about my new rolling friend Potemkin.

In this post I will use the Swedish word for a mobility aid with 4 wheels intended for providing support when walking, which is “rollator”. Continue reading “Walking revolutionised”

Nytt år, nya utmaningar!

Jag brukar le inombords (det syns nog även ofta utifrån) när jag ser hur många tappar hakan av förvåning när jag talar om att jag fick mina första symtom på Parkinsons sjukdom för över 30 år sedan. Som tur är så är det ovanligt att man, som jag, får den sjukdomen redan i tonåren så jag förstår att folk blir förvånade. Jag ska erkänna att de förvånade blickarna gör mig glad. Jag tolkar det som att jag lyckats hålla mig i rätt bra skick genom kombinationen att ha en Parkinson som försämras ovanligt långsamt, en stor portion envishet och en massa hårt arbete. Continue reading “Nytt år, nya utmaningar!”